nu är jag hemma efter en veckas skidåkning och snö. fyfan vad kul jag har haft det, oj oj oj. tänkte först ta att sammanfatta resan i ord och sen slänger jag in bilder.

Flygresan dit:
Familjerna Linderholm, Fagerlund, Gotowiec och Forssberg samlades på Skavsta klockan 10.00. vid inchekningen stötte jag på kalle (han jobbar/praktiserar på skolan) och han fixade lite och gjorde allt på Skavsta så mycket lättare. lite förtur här och lite incheknings pill där och vips var vi klara, TACK KALLE! flygturen tog två timmar ungefär och väl framme i Klagenfurt fick vi vänta på buss som skulle ta oss vidare. Karin (Mamma Linderholm) var en av få som kunde tyska i våran grupp och hon fick ringa till hotellet två, tre gånger och vi fick information om att bussarna var på väg. när de väl kommit tog vi damer en buss och herrarna en annan. Karin skulle egentligen skälla ut chauffören (vi hade fått vänta i 1 h 15 min) men vi skonade honom när han såg så nervös ut. vi trodde att det var det enda dåliga som hänt och skulle hända, men oj vad det skulle bli mer.

Hotellet:
Silvia var nog den servitrisen som fick det att vara extra roligt under middagarna. hon sprang runt med en hink fylld med snö som hon hällde rakt över oss när vi skulle in i hissen och gav oss skumma blickar. den kvinnan var galen. annars var hotell-upplevelsen helt okej, skit god mat och bara 10 meter från liftarna. fast en kväll fick vi vänta på maten i 50minuter och då blev vi lite arga och inte blev det bättre av att kycklingen vi fick var blodig. SENARE upptäckte vi också, sista natten, en mus springandes i hotellets lobby. vi som var där nere vid den tiden, vi yngre, blev hysteriska och skrek. sjuk äckligt

Skidåkningen:
rätt dåligt väder de första 2 dagarna, söndag&måndag. målningt och lite dimmigt men helt okej att åka i endå. backarna var otroligt bra, långa och lagom branta. fast vissa var otroligt uppåkta så då blev det inte mycket till snabb skidåkning utan snarare slalom genom alla skidskolor. på tisdagen var det så dåligt väder att alla stannade "hemma" och vi fick underhålla oss med film och åter mera film. på onsdagen var det till och med lite sol och inte alls så dimmigt längre. då drog vi ut i backarna hela dagen. torsdagen blev ännu bättre och ännu mera soooooooool. varmt var det också och jag svettades som en gris. sista skidåkningsdagen, fredag, var det bara vi kvinnor som dorg oss ut i snöstormen men vi drog oss hemmåt igen efter lunch eftersom det var så dålig sikt.

Hemresan:
det räcker egentligen bara med ett ord: K A O S
vi hade beställt bussar till klockan halv 12 eftersom bussresan tar 2 timmar och planet lyfte tio över tre. vi åt frukost och hade så mycket tid över att vi fikade i baren. klockan blev halv 12 men inga bussar hade kommit. hon i receptionen sa att de var sån storm ute att bussarna blir lite försenade, hon sa att senast klockan 12 skulle de stå utanför. vi väntade och väntade och klockan blev tillslut tolv. då sa Karin till igen och receptionisten ringde ett samtal och sa att om max 3 minuter kommer de. vi gick utanför dörren och efter att ha frågat samma fråga 20 gånger, svaret blev detsamma "drei drei drei" (tre tre tre), kom två bussar en halv timme senare. då blev det kaos igen. den första minibussen hade inte skidhållare vilket gjorde att den andra bussen fick ta alla skidbagar, 5 st. vi bestämmde att vi skulle åka Fagerlund/Gotowiec i den första och Linderholm/Forssberg i den andra. när vi trodde att det värsta var över upptäckte vi att våran minibuss hade för lite platser. sju istället för åtta....suck. jag, stina och niklas fick dela på två säten och äntligen bar det iväg till flyplatsen, nu var klockan halv 1. vi alla trodde NU att det värsta var över men nej, det kom mer. Obertauen ligger i en dal så att ta sig till Klagenfurt betyder mycket vägar som slingrar sig och går upp&ner. först stannade våran chaufför efter 5 minuters bilåkande för att fixa vindrutetorkaren. efter en halvtimme till stannade han för att fylla på spolarvätska. efter yttligare en timme stannade han igen och Bosse (Pappa Fagerlund) vänder sig om och säger till oss "jag tror bilden kokar". vi stod i mitten av en uppförsbacke och bilen orkade inte mer. detta betydde att om inte bilen skulle ta oss längre var vi tvugna att vänta på någon annan som skulle hämta oss. vi hörde chauffören säga ordet "katastrofa/katastrof" hela tiden och inte fick det oss att bli lugnare heller. vi höll en tumme var och efter en kvart försökte chauffören få igång bilen. första försöket, andra, tredje.....den gick igång! jag somnade en stund därefter och sedan var vi äntligen framme. incheckning och kontroller fick gå i hyperfart eftersom vi var sjukt sena och sedan var vi äntligen placerade i varsin hård plast stol i Ryanairs flygplan till Stockholm Skavsta.

jävlar var långt det blev!
kram
/ linda