det är som att stå still i en tunnelbanevagn.
och du bara står där. dörrar öppnas. människor strömar in och ut. påväg någontstans
några hade du sett förut. några hälsar. resten är okända
du bara står.
står.
och står.

precis så är jag.
jjag står
tittar på.
och när jag väl reagerar så finns det endå ingenting jag kan göra.
spelar ingen roll vad jag säger eller gör
det är ALLTID mitt fel.

alltid. alltid. all the fucking time.
och du ser verkligen ingeting annat än dig själv och dina jävla behov.
jag hoppas att det här är över nu.
att något händer. att det tar slut
snälla

/ linda