alltså. nej mitt liv är inte dåligt, jag mår inte dåligt ingenting är dåligt (trots rubriken) men vafan. vad är det här för himla värld? jag har så jävla fina vänner och 99 fucking procent har något slags kärleks-heartbroken-krossad-tillstånd. jag förstår inte. mina fina underbara vänner som alltid finns, alltid ler och gör mitt liv till mitt liv. ingen av dem förtjänar det här. ingen av dem. allt från en virrig kille, en som inte kan släppa det till en som inte kan ge sig. och allt slutar i gråt, skrik och krossade organ. jävla värld, jävla kärlek. och inte kan jag påstå att mitt tillstånd är mycket bättre. inne i något slags kändiscrush på någon som endå inte är mer än en kändiscrush. samtidigt som jag bearbetar annat och alla andra. jag blir arg! SÅ ARG ATT JAG HAR MIN JAG-ÄR-ARG-SPOTIFY-LISTA PÅ HÖGSTA VOLYM JUST NU. förstår egentligen inte varför jag skulle skriva det här när endå ingen fattar som inte fattar. när jag fortfarande är trött från igår och mätt från kebaben med silan & emma. och jag orkar inte bry mig om kärlekens alla motgångar, svek och problem. mina vänner är värda bättre. fina fina fina fina vänner jag lärt känna den här sommaren, dem jag kommit närmre och dem som står mig allra närmast sen år tillbaka. fan. kärlek är inte värt för ens det är riktigt bra. nej nu sa jag fel . snarare såhär: