det är när jag har stunder för mig själv som mina tankar flyr runt.
jag kan inte ligga helt still. ensam
får så mycket tankar och så mycket påståenden som inte är värda att lägga tid på egentligen

jag gick hem
det snöade, blåste. var kallt
jag funderade på de läskigt stora istapparna som hänger i toppen av gatulamporna.
valde att gå så långt till vänster om dem som möjligt
funderade på hur man kan vara så blind.
inte se
inte höra heller för den delen

och när man sen ser det framför sig. uppenbart
så jävla uppenbart
så blind.

tänker aldrig mer gå en meter utan sällskap eller iPoden.
inte nu
inte på en bra tid

/ linda